24 oktober

Det är inte bra att tälja när man är trött eller "bara ska fixa till något lite snabbt". Då har man ingen precision, vilket leder till att man skär sig. Två gånger har det hänt idag. Andra gången när jag skulle fixa till ett armband och tälja ner i papperskorgen på mitt rum. Så otroligt klantigt.

Vi har enekorgar den här veckan. Det är rent ut sagt ett helvete. Det man flätar med är kluvna enpinnar, spån, ungefär en halvmeter långa. När man klyver dem är det jätteviktigt att de bli jämna och att man inte låter kvistarna förstöra. Dessutom går enen itne att blöta upp igen, utan har den torkat så är den torr. Så vi måste hela tiden hålla allting fuktigt och utomhus. Det vill säga; Klyver man fel är det bara att kassera spånet. Bryts spånet av är det bara att kassera. Ska man skära till det och skär för mycket är det bara att kassera. Har spånet torkat får man kassera det. Är det för kort får man kassera det.

Så ni förstår. Micke, läraren, verkar vara en hurtig korgmakare och beskrev i början att det brukar bli ett och annat ångest-/argsinta skrik under veckan. Och mycket riktigt.

Jag har börjat producera björkarmband för att sälja på julmarknaden som är under lovet i Leksand. Det är ett par personer från skolan som kommer vara där, så jag kan lämna mina saker till dem eftersom jag inte kommer vara här. Det ska bli jättespännande och se om det går att sälja. Nu första rundan idag är mest en testrunda, och jag har lagt armbanden på elementet under natten för att torka och krympa. Det armbandet jag hade (som jag gjorde för ett år sedan ungefär) tappade jag tyvärr förra veckan när vi dansade. Jag hoppas det kommer fram.



Ungefär såhär långt har jag kommit idag.



Max och Lina.



Armbanden på tork på elementen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0