My i skogen

Jag var ute och sprang i morse! Det blir nog max en gång till, för det var ganska märkt när jag vaknade. Men det har varit riktigt vart idag. Vi satt ute på trappen och åt (under utestädningen i måndags tog vi bort alla utemöbler) och det var näst intill sommarvärme. Fantastiskt.

Jag har inte kunnat göra så mycket på min drake idag eftersom den måste torka. Jag har gnuggat in den i potatis och lagt den i spånlåren i maskinrummet (den fick precis plats!). När den är torr ska jag göra lite karvsnitt och andra mönster på den (vi lärde oss ett par idag av Anja) och sedan måla. Den ska nog bli blå.

Ikväll hade vi kör, den har flyttats från måndagar. Vi lärde oss en ny sång, en jättefin version av Staffan stalledräng. Nästa vecka tar vi en annan version. Det gäller att ha god framförhållning om vi ska få till ett luciatåg!

Himlen är stjärnklar inatt och man kan se Vintergatan. Fint.

Den här veckan har vi en tjej som heter Anja som vi gör "boddrakar" med. En boddrake är en drake eller orm man hängde upp över disken i sin handelsbod för att driva bort det onda och ge god affär. Man hade dem även i hemmet för att skydda familjen, men då i mycket större skala. Då satt den en bit från ytterdörren.

Vi begav oss alltså ut i skogen för att hugga träd - igen. Jag hittade en fin gråal som jag tog ner (det gick relativt fort tack vare att vi tog med oss motorsåg istället för vanlig bågsåg) och började jobba på efter förmiddagsfikat. Jag hade ett litet dilemma ett tag hur jag skulle forma huvudet; kort tjockt och gulligt, eller långt smalt och ondskefullt. Jag valde det senare, men eftersom jag aldrig lyckas göra något som ser ondskefullt ut blev det en blandning av de båda. 

Först tyckte jag att det hela verkade ganska jobbigt. Där var jag nu med en stock på en och en halv meter som jag skulle göra till en drake. Men det gick bättre än jag trodde. På något sätt måste man ta bort väldigt väldigt grovt från början, inte hålla på och fjösa, så man kan se formen. Därefter kan man börja ta bort allt sådant som inte ser ut som en drake.

 

Här är draken så långt jag kommit idag. Till höger är trädet. Huvudet pekar där nedåt.

 

Här är Ludde som ser ut som en hund och Lina med sin drake.

Vi har fortsatt med slevarna och det går sakta men säkert framåt. Jag har träningsvärk i högerarmen efter allt yxande, och vänster tumme är helt öm efter att jag tryckt på kniven med den. Men det är roligt. Jag har hunnit göra nästan två stycken. Man täljer dem i färskt trä, nästan helt färdiga, och sedan låter man dem torka för att bli hårda och hållbara. För att de inte ska torka för fort och spricka har vi smuörjt in dem med kokt potatis. Det täpper till porerna lite i träet och stärkelsen hjälper till att dra ut fukten ur det. Därefter fixar man till alla ytor så att de blir helt släta och fina. Vi har också gått igenom hur man slipar knivar och yxor. I morgon ska vi göra lock till våra krympburkar.

Smederna tände sin kolmila idag. En kolmila är i princip en stor hög med trä som man eldar i en vecka eller två med begränsad syrtillförsel, så att träet blir till kol som man sedan kan smida med. De gjorde den så kallade "Östgöta-milan" (jag är inte helt säker på vad det exakt innebär, men det finna många olika sätt att göra milor på som kommer från olika delar av Sverige). Eftersom det oftast bara var män som jobbade med milorna döptes de alltid till kvinnonamn. Årets mila heter Olga. Hela skolan var med och tittade på tändningen. Det var ganska spännande, för när det väl fått fyr rykte det som tusan innan de hunnit få i all ved och täppa igen hålet där de tänt på. Allt gick bra i alla fall.

Beth hade med sig en hel hink med plommon till lektionen idag. Hon hade fått dem av någon vän och ville att vi skulle äta upp dem eller kanske laga en plommonpaj av dem. Så jag och Emelie åkte efter middagen ner till Lina och Emma för att baka. Emmas pojkvän Johan var också där, som även han gått på Sätergläntan. Kakan blev god (vi gjorde en till morgondagens fika, och en lite mindre som vi festade på).



Kyrre på milan.



Skiss på milan i genomskärning.



Rökigt!



Fredrik röker pipa.



Efter ett par timmar kom röken lite mer stillsamt.



Slev nummer två nästan färdig för torkning.



Hedda, Beths hund.

Jag funderade på det här med bloggandet, och jag gillar själva skrivandet. Dessutom har jag ju åtminstonde fyra-fem personer som glädjs av det jag skriver, och den glädjen bjuder jag gärna på. Jag startar väl en ny blogg då, tänkte jag. Men den måste heta något fint.

Ligneus betyder 'av trä' på latin. Det kan ju passa bra med tanke på vad jag ska ägna min tid åt det kommande året.