30 november
Annars har det varit ganska trevligt att bara ha lite vanlig bildlektion i måndags och tisdag. Bara måla med vattenfärg och slippa tänka så mycket, bara se att färgen man bandar bli rätt. Det är otroligt avslappnande faktiskt att sitta i lugn och ro och bara titta på färgerna.
I morgon börjar julkalendern! Då kommer vi (i alla fall jag) sitta bänkad framför tvn kvart över sju med min julkalender i högsta hugg. Jag har också beslutat att jag ska köpa mig en flaska glögg, så jag kan dricka något varmt varje morgon när jag tittar på den. Dessutom har jag ju lite lussebullar i frysen nu som jag kan ta en av på mornarna.
Det här var förra veckan när vi tog ner björken för att ha något att göra pallben av. Vi skulle klyva alla delar och grovforma dem innan torkning. Här ser ni Emelie och jag som försöker klyva rotändan rakt. Som ni ser använder vi inte bara ett spräckjärn, utan även en yxa från var sida för att styra sprickan rätt.
I måndags började vi först klockan tio så då bestämde vi oss för att gå ut i skogen och ta en gran som vi ska ha i träsalen. Efter mycket letade, blöta skor och kalla fötter (mest jag och Max eftersom vi inte hade vinterskor) hittade vi en fin. Här är Emelie och Lina som tar ner den.
En av uppgifterna igår var att måla av ett skåp i så lika färg som möjligt. Det var den uppgiften jag uppskattade mest, att bara sitta och se på färgen. Slippa tänka och klura. Att resultatet blev bra är jag dessutom jätteglad över.
Här är min finaste uggla som jag gjorde igår. Har visst snöat in lite på ugglor nu inder veckan.
28 november
Nu har det äntligen kommit snö! Jag hoppas verkligen att den stannar. Jag, Emelie och Sofia åkte ner till Insjön och köpte oss varsin stjärtlapp efter middagen (Emelie köpte en pulka också) som vi invigde så fort vi kom hem igen. Det var mycket roligt! Och stjärtlapp är inte alls så farligt som jag minns det. Men pulka är fortfarande det bästa!
Den här veckan har vi färg och form med en kvinna som heter Anna Sjons. Hon är en riktig dalatant och säger ofta "Meen du..." när hon kommer på något eller ska framföra en åsikt till någon. Det är många som har tagit efter det och driver lite med det. Det är väldigt roligt. Efterso jag fått höra uttrycket så många gånger, men inte träffat henne förrän nu, blev det väldigt tydligt med vad de menade när folk beskrev henne för mig.
23 november
Analysen gick nämligen ut på att vi skulle testbaka bröd med våra slevar. Beth delade oss i två grupper där vi fick prova varandras och sedan ge ett omdöme till hela gruppen om en av dem. Idag fick vi reslutatet av analysen: nybakat, varmt bröd med rosmarin och grovsalt. Vi bjöd in både smide och stickning för att provsmaka resultatet. Stor succé.
22 november
Jag har varit extremt produktiv idag. Jag har nämligen gjort hur många armband som helst som jag nu har lagt på torkning på elementet här i mitt rum. Jag har inte ränkat dem, men räknar jag alla jag har är det säkert över 35 stycken. Inte illa pinkat. Funderar fortfarade på ytbehandling och sådant, men det lämnar jag till morgondagen. Då ska jag nämligen renskära alla, eventuellt ytbehandla och göra en fin skylt till marknaden. Vi är ett gäng från skolan som ska vara med på Leksands julmarknad, men eftersom jag inte kommer att vara här i helgen ska de andra sälja åt mig.
Här är Gustav. Han kom fram till att det här var det bästa sättet att renskära sitt tråg på.
Armbandsproduktion.
17 november
Liten korg gjord av flätade näverremsor.
"Vikt burk/låda", av hela näverflak.
Näverburkar med lås.
Här är stigen upp till bland annat trä som jag går varje dag (den stig de värgrar grusa). Finaste gläntan.
14 november
Vi började med att titta på gamla föremål och hon berättade om nävrets olika egenskaper och när man ska ta det. Sedan fick vi göra remsor av varsin stor näverbit att ha att fläta med till ett grytunderlägg. Det var lite pilligt, men jätteroligt. Det påminner om när man flätar sådana hjärtan man hänger i granen och har godis i. I morgon ska vi göra en liten korg och senare ska vi också göra burkar i hela näverflak.
Mitt i flätningen av underlägget!
Vi hade halloweenfest i helgen. Då såg jag ut såhär. Någon slgas förrymd patient.
10 november
Sedan gick vi igenom olika sätt att göra sätt att göra hängare till slidorna, om man till exempel vill ha den i bältet. De två sätten vi tittade mest var en påsydd hängare eller en där två stroppar från hängaren är som insydda i lädret. Ni kommer se på bilden under hur jag menar. Jag gjorde en egen variant på det hela, och jag är faktiskt väldigt nöjd.
Ramon visade också hur man kunde färga lädret. Alla utom Lina och Emelie gav sig på det. Jag hade väldigt svårt att bestämma mig vilken färg jag skulle ta, men tillslut valde jag hastigt och lustigt en blå grundfärg och sedan ett svart lager ovanpå. Tanken var ju fin, men när det torkat blev färgen riktigt konstig. Helt omöjlig att bestämma vilken färg det var. Den var liksom metallic, blå, rosa, lila, gul. Typ. Jättekonstig verkligen. Den kanske blir bra med tiden och slitaget.
I helgen är det Folkmusiknatta i Falun, så jag och Lina ska åka dit i morgon och sova på Strömstugan. Även några andra från skolan ska dit. Det ska blir superkul och mysigt!
Slidan och kniven innan färgning och oljning.
Halvdålig bild på hängaren. Men ni ser i alla fall min fiffighet!
Jag har också skaftat mitt knivblad idag! Det fick bli med epoxylim, eftersom jag har en benbit innan själva träet kommer (som för övrigt är säljrotsvril, både den och benbiten fick jag av vår gode vän Frank uppe i Jämtland). Benet är rent ut sagt förjävligt att jobba med (hårt som tusan och luktar päckel!), så jag hoppas det itne tar allt för länge.
9 november
När man gör en knvislida använder man sig av lästen man gjort. Först möter man upp den på fem-sex olika ställen runt om och gör sedan en mall i papper. Den ska vara lite för stor, ungefär tre gånger lädrets tjocklek. Sedan skär man ut sin läderbit och använder en syl att göra hålen med innan man syr (det blir lättare så). Man får blöta upp lädret innan man syr också, så att det blir mjukt och lättformligt. När man har sytt ihop hela (och blött upp den igen så att hela är genomblöt) kan man trä på den på lästen och låta den torka där för att få rätt form.
Här är min slida med skomakarsöm (man har två nålar och stygnen går om varandra hela tiden så att det blir täta och starka sömmar).
Jag beställde den här fins lyktan häromdagen och var idag och hämtade den. Så himla fin! Och det kommer bli fantastiskt när jag kan gå omkring med den här i mörkret.
8 november
Jag är klar med mitt knivskaft och lästen (formen man gör för att forma knivslidan på). Jag har också börjat fila på mitt andra skaft som ska bli till det knivblad jag smidde själv för ett drygt år sedan. I morgon ska vi gå igenom läderarbetet och det ska bli jätteroligt.
Här har vi Lina och Ramon som diskuterar Linas skaft.
Min kniv och tillhörande läst. Tyvärr ser ni skaftet från inte-lika-snygg-hållet, men jag hoppas det är okej. Masurbjörk, som tidigare nämnt.
7 november
Höstlovet gick jättefort och lika snabbt som jag lämnade det här stället är jag tillbaka igen. Det känns hemtrevligt, lugnt och skönt. Att jag är enormt trött är an annan sak. Men jag insåg en jättebra sak i morse. Nämligen att jag kan promenera ett par mornar till nu, eftersom vi bytt till vintertid.
Den här veckan är en man som heter Ramon här för att lära oss om knivskaft och -slidor. Vi började dagen med att han gick igenom olika typen av knivar och hur traditionerna ser ut i bland annat Norge jämfört med Svergie. Då hade vi också en chans att titta på och prova olika skaft för att veta hur vi ville ha vårat eget. Efter att vi skissat och funderat en stund fick vi varsin bit masurbjörk. Vi använde en lite annan teknik än den vi använt med Jögge, nämligen att borra bara ett hål och sedan såga ut resten med en ett litet skaftat sticksågsblad. Dessutom behövdes det inget lim i hålet nu, eftersom trät är så hårt och hållbart.
Sedan när bladet satt fast var det bara att börja tälja. Eftersom fibrerna i masurbjörken går hipp som happ är det otroligt hårt och man får vara försiktig att ta för mycket så att det inte fläker ur på fel ställe (hur den fläker sig är helt omöjligt att beräkna, på grund av alla olika fiberrikningar). Det kommer nog i alla fall bli riktigt fint.
Här är lite bilder från veckan innan lovet när vi gjorde enekorgar:
Min två korgar.
Vår korgmäster, Mikael, som spelar durspel.
Den här pumpan gjorde Sarah och jag tillsammans. Det var meningen att vi skulle göra något som liknar varandra, så Sarah gjorde mig som Bubblan från Powerpuffpinglorna (tecknat barnprogram). I brist på fantasi gjorde jag henne till pumpa. Men hon har i alla fall glada ögon.
Jag tog med mig pumpan när jag kom hit igår, så nu står den utanför vår Vävstugan (mitt hus) och glädjer gläntingarna med sitt ljus.
