My i skogen

Vi har fortsatt med slevarna och det går sakta men säkert framåt. Jag har träningsvärk i högerarmen efter allt yxande, och vänster tumme är helt öm efter att jag tryckt på kniven med den. Men det är roligt. Jag har hunnit göra nästan två stycken. Man täljer dem i färskt trä, nästan helt färdiga, och sedan låter man dem torka för att bli hårda och hållbara. För att de inte ska torka för fort och spricka har vi smuörjt in dem med kokt potatis. Det täpper till porerna lite i träet och stärkelsen hjälper till att dra ut fukten ur det. Därefter fixar man till alla ytor så att de blir helt släta och fina. Vi har också gått igenom hur man slipar knivar och yxor. I morgon ska vi göra lock till våra krympburkar.

Smederna tände sin kolmila idag. En kolmila är i princip en stor hög med trä som man eldar i en vecka eller två med begränsad syrtillförsel, så att träet blir till kol som man sedan kan smida med. De gjorde den så kallade "Östgöta-milan" (jag är inte helt säker på vad det exakt innebär, men det finna många olika sätt att göra milor på som kommer från olika delar av Sverige). Eftersom det oftast bara var män som jobbade med milorna döptes de alltid till kvinnonamn. Årets mila heter Olga. Hela skolan var med och tittade på tändningen. Det var ganska spännande, för när det väl fått fyr rykte det som tusan innan de hunnit få i all ved och täppa igen hålet där de tänt på. Allt gick bra i alla fall.

Beth hade med sig en hel hink med plommon till lektionen idag. Hon hade fått dem av någon vän och ville att vi skulle äta upp dem eller kanske laga en plommonpaj av dem. Så jag och Emelie åkte efter middagen ner till Lina och Emma för att baka. Emmas pojkvän Johan var också där, som även han gått på Sätergläntan. Kakan blev god (vi gjorde en till morgondagens fika, och en lite mindre som vi festade på).



Kyrre på milan.



Skiss på milan i genomskärning.



Rökigt!



Fredrik röker pipa.



Efter ett par timmar kom röken lite mer stillsamt.



Slev nummer två nästan färdig för torkning.



Hedda, Beths hund.