12 september
Vecka nummer tre. Vi har börjat med täljningen på allvar och idag ägnade vi oss åt krympburkar. Idén med krympburken är att man tar en bit av en färsk stam, gröper ur den och låter den torka och därmed krympa runt den torra bottnen man sätter in. Ett väldigt bra och effektivt sätt att göra burkar på. Om de inte är för stora förstås (jag valde ju såklart att göra en stor burk, precis som förra gången). I morgon ska vi göra slevar.
Jag har också lärt mig att slipa knivar. Jag hade en "ful-kniv" som jag övade på, och det var verkligen svårt. När jag började slängde Max fram sin kriv och sa: "Ja men du kan få slipa den här sedan när du är bra." Och när jag länge och väl slipat på ful-knivet kom eldprovet. Max blev nöjd. Beth (vår lärare) tyckte inte heller att det var så tokigt.
Nu under kvällen har vi haft kör, och vi var totalt 14 personer med. Lina och Emma var de ledande körarna och vi sjöng typiska folksånger. Jättemysigt verkligen. Vi har inga instrument eller papper, utan vi lärde oss av dem genom att dela upp sångerna och repetera dem om och om igen. Vi sjöng allt i stämmor också. Nästa vecka måste jag spela in lite.
När vi satt och täljde innan kören hände något spännande. Eller spännande vet jag inte, men konstigt. Jag satt oh täljde på bottnen till min andra krymburk, och rätt som det var blev det ett hål i byxan. "Ojdå", tänkte jag, "nu blev det ett hål här." Så lyfte jag på flärpen i byxan. "Men oj, jag blöder ju." Så blev jag omringad av Emelie, Lina och Ludde som skulle plåstra om mig. Det var inget farligt sår, förutom att det vägrade sluta blöda, och det gjorde inte alls ont. Jag var mest förvånad. Helt plöstligt var det ju bara ett hål i byxan!
Jag har också lärt mig att slipa knivar. Jag hade en "ful-kniv" som jag övade på, och det var verkligen svårt. När jag började slängde Max fram sin kriv och sa: "Ja men du kan få slipa den här sedan när du är bra." Och när jag länge och väl slipat på ful-knivet kom eldprovet. Max blev nöjd. Beth (vår lärare) tyckte inte heller att det var så tokigt.
Nu under kvällen har vi haft kör, och vi var totalt 14 personer med. Lina och Emma var de ledande körarna och vi sjöng typiska folksånger. Jättemysigt verkligen. Vi har inga instrument eller papper, utan vi lärde oss av dem genom att dela upp sångerna och repetera dem om och om igen. Vi sjöng allt i stämmor också. Nästa vecka måste jag spela in lite.
När vi satt och täljde innan kören hände något spännande. Eller spännande vet jag inte, men konstigt. Jag satt oh täljde på bottnen till min andra krymburk, och rätt som det var blev det ett hål i byxan. "Ojdå", tänkte jag, "nu blev det ett hål här." Så lyfte jag på flärpen i byxan. "Men oj, jag blöder ju." Så blev jag omringad av Emelie, Lina och Ludde som skulle plåstra om mig. Det var inget farligt sår, förutom att det vägrade sluta blöda, och det gjorde inte alls ont. Jag var mest förvånad. Helt plöstligt var det ju bara ett hål i byxan!
Kommentarer
Trackback
