7 november
Höstlovet gick jättefort och lika snabbt som jag lämnade det här stället är jag tillbaka igen. Det känns hemtrevligt, lugnt och skönt. Att jag är enormt trött är an annan sak. Men jag insåg en jättebra sak i morse. Nämligen att jag kan promenera ett par mornar till nu, eftersom vi bytt till vintertid.
Den här veckan är en man som heter Ramon här för att lära oss om knivskaft och -slidor. Vi började dagen med att han gick igenom olika typen av knivar och hur traditionerna ser ut i bland annat Norge jämfört med Svergie. Då hade vi också en chans att titta på och prova olika skaft för att veta hur vi ville ha vårat eget. Efter att vi skissat och funderat en stund fick vi varsin bit masurbjörk. Vi använde en lite annan teknik än den vi använt med Jögge, nämligen att borra bara ett hål och sedan såga ut resten med en ett litet skaftat sticksågsblad. Dessutom behövdes det inget lim i hålet nu, eftersom trät är så hårt och hållbart.
Sedan när bladet satt fast var det bara att börja tälja. Eftersom fibrerna i masurbjörken går hipp som happ är det otroligt hårt och man får vara försiktig att ta för mycket så att det inte fläker ur på fel ställe (hur den fläker sig är helt omöjligt att beräkna, på grund av alla olika fiberrikningar). Det kommer nog i alla fall bli riktigt fint.
Här är lite bilder från veckan innan lovet när vi gjorde enekorgar:
Min två korgar.
Vår korgmäster, Mikael, som spelar durspel.
Den här pumpan gjorde Sarah och jag tillsammans. Det var meningen att vi skulle göra något som liknar varandra, så Sarah gjorde mig som Bubblan från Powerpuffpinglorna (tecknat barnprogram). I brist på fantasi gjorde jag henne till pumpa. Men hon har i alla fall glada ögon.
Jag tog med mig pumpan när jag kom hit igår, så nu står den utanför vår Vävstugan (mitt hus) och glädjer gläntingarna med sitt ljus.
